Vill egentligen bara säga att Jag saknar mina barn, den ena kan jag krama när jag vill, men de andra två får jag bara krama ibland.
Det gör ont i en mammas hjärta. Jag vill ju ha dem hos mig jämt.
Snart fyller min yngsta 18, då har jag inget att säga till om längre.
Jag kan inte förstå var alla åren har tagit vägen, jag menar jag har VÄL inte blivit äldre.
Vadå rynkor? Och vikten?? Ja vad är det med vikten, jag har ju sagt att jag inte är överviktig, jag är underlång. Men jag har funderat på att ta mig i kragen att bli mer normallång, men hur ska jag bete mig, vilken metod är bäst??? Kanske helt enkelt köpa plattåskor?!....
Jag måste fundera på hur jag ska lösa den här ekvationen....
Åhhh jag har ju kommit på det nu...
Operera nacken igen, shit jag blev ju faktiskt hela 1.5 cm längre sist. Men rehabiliteringen var ju jävligt lång, men kanske det går snabbare om jag håller mig ifrån hästar, eftersom jag blev sparkad av en i skallen så den sprack......Och till följd så blev det en whiplash...men vad bra då....
Ähh jag ska nog försöka att fixa det hela utan operation...
Men nu ska jag hoppa i sängen tror jag....
njea inte hoppa kanske men väl nanna kudde
natti alla
fredag 6 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar