Tänk....

För exakt 24 år sen låg en 18 årig flicka på sjukhuset (läs BB) och kunde inte se sig mätt på sin första bebis. Något vackrare hade världen aldrig skådat. Tänk att jag hade kunnat skapa något så fint, jaja viss hjälp hade jag ju fått att plantera fröet, men sen..... sen hade jag klarat allt alldeles själv. En lång väntan startade.

Det var faktiskt på min 18-årsdag som jag fick reda på att jag var gravid. Eftersom det inte var direkt planerat så var ju känslorna ganska omtumlande. Jag bestämde mig för att han var hur välkommen som helst hos mig, hans pappa ville absolut inte ha barn men....( vi fick tre). I allafall min bästa födelsedagspresent kom efter nio månader och ut kom världens prins. Enormt söt och alldeles lagom stor.

Vi kom in på förlossningen kl 08.10 en solig junidag. Jag hade haft värkar ett par timmar och nu var vi alltså på väg, äntligen skulle vi få träffa den där som bara visade små fossingar inifrån magen, som jag ibland lyckades fånga, och ibland kittlade jag honom under fotsulorna, det gillades inte för det blev ett herrans liv därinne då. Något jag minns med ett inte allför gott minne var att han hade hicka. Den satte ofta igång framåt kvällningen när man skulle sova hua så hemskt som ett pickande på samma fläck...
10.08 kom så denna förträffliga lilla skapelse ut. 3330 gr och 49 lång. Tyvärr har jag inga foton, vilket jag ofta gråter för, en dag som denna skulle jag verkligen vilja ha dom för att titta på och drömma mig tillbaka till sån lycka jag kände.

Tänk.... Min alldeles egna lilla prins fyller alltså 24 år idag, när jag var 24 så var mitt yngsta av tre barn 1 år. Min prins har inga barn ännu, tror det kommer dröja.

En dag som denna är väldigt speciell och jag önskar DIG PONTUS jättegrattis på din dag och min då jag faktiskt födde dig.. FÖR OSS GRATTIS